Panetoz
4 september har vi öppet hus för alla blivande och nyfikna konfirmander.
Träffa alla ledare, hör mer om våra alternativ och självklart
missa inte konserten på kvällen med Coastline och Panetoz!
Waka Waka!
Denna låt ska mina tjejer i 67:an dansa till när vi har öppet hus.
Gôr duktiga är de!
Får lust att skaka på rumpan bara jag hör låten.
Waka waka!
Gotlandsläger
Nu har vi återvänt från ett 10 dagar långt konfirmationsläger på Gotland.
Ett väldigt härligt läger med mycket skratt och kärlek.
Nu väntar en vecka hemma med ett besök på Gröna Lund.
Konfirmationen är söndag den 4 juli och sen jobbar jag bara två dagar till och sen är det semester!!!
Må gott!
Anna
Till mina konfirmander
Detta är något som jag inte sa på konfirmationerna men som jag borde ha sagt.
Även om konfirmationen är slut så finns fortfarande gemenskapen, skratten och glädjen.
Det mesta som minnen från en härlig tid tillsammans, men gemenskapen finns inte långt bort.
En del av er kanske kommer att besöka kyrkan vid speciella tillfällen, dop, bröllop och begravningar kanske även vid advent och jul.
En del av er kanske kommer att besöka kyrkan vid dessa tillfällen och kanske kommer ni besöka våra ungdomsgrupper.
En del av er känner att ni vill engagera er mer och kommer kanske att vara kvar som faddrar och ungdomsledare.
Vad ni än väljer så ska ni veta att Österhaninge församling alltid kommer att finnas där för er, vare det sig är vid speciella tillfällen eller om ni arbetar för oss.
Jag, Magnus, Karin och CH kommer att finnas där för er.
Vi finns bara ett samtal bort eller en promenad ifrån. Till oss kan ni alltid komma med er glädje och sorg.
Så även om konfirmationen är över så finns vi kvar.
För konfirmationen är inte slut, den har bara bytt form. Till en större gemenskap, med ännu mer glädje och skratt.
Jag finns kvar!
Kram
Anna
Även om konfirmationen är slut så finns fortfarande gemenskapen, skratten och glädjen.
Det mesta som minnen från en härlig tid tillsammans, men gemenskapen finns inte långt bort.
En del av er kanske kommer att besöka kyrkan vid speciella tillfällen, dop, bröllop och begravningar kanske även vid advent och jul.
En del av er kanske kommer att besöka kyrkan vid dessa tillfällen och kanske kommer ni besöka våra ungdomsgrupper.
En del av er känner att ni vill engagera er mer och kommer kanske att vara kvar som faddrar och ungdomsledare.
Vad ni än väljer så ska ni veta att Österhaninge församling alltid kommer att finnas där för er, vare det sig är vid speciella tillfällen eller om ni arbetar för oss.
Jag, Magnus, Karin och CH kommer att finnas där för er.
Vi finns bara ett samtal bort eller en promenad ifrån. Till oss kan ni alltid komma med er glädje och sorg.
Så även om konfirmationen är över så finns vi kvar.
För konfirmationen är inte slut, den har bara bytt form. Till en större gemenskap, med ännu mer glädje och skratt.
Jag finns kvar!
Kram
Anna
Citat från Italienresan
"Du är VIDRIG!"
vår ungdomsledare till prästen om att han snusar.
"Då blir det jävligt underligt i huvudet alltså"
En konfirmand om betalningen på restaurangen
I-landsproblem? Jag trodde att det hette inlandsproblem. Utlandsproblem - inlandsproblem.
en av våra ungdomsledare funderar kring ilandsproblem.
Jag gillar lovsånger. Det känns så bra i huvudet.
en ungdomsledare gillar lovsånger
"Jag har aldrig hört en persian prata"
en ungdomsledare om det persiska språket
"Det ser ut som mozarella, det smakar som mozarella, men det känns inte som mozarella."
en ungdomsledare om sin mat
"Jag har aldrig mått bättre. Nu när alla andra är så ledsna så måste ju någon vara glad och stötta dem"
konfirmand svara på frågan om hur han mår efter att vi pratat om döden
vår ungdomsledare till prästen om att han snusar.
"Då blir det jävligt underligt i huvudet alltså"
En konfirmand om betalningen på restaurangen
I-landsproblem? Jag trodde att det hette inlandsproblem. Utlandsproblem - inlandsproblem.
en av våra ungdomsledare funderar kring ilandsproblem.
Jag gillar lovsånger. Det känns så bra i huvudet.
en ungdomsledare gillar lovsånger
"Jag har aldrig hört en persian prata"
en ungdomsledare om det persiska språket
"Det ser ut som mozarella, det smakar som mozarella, men det känns inte som mozarella."
en ungdomsledare om sin mat
"Jag har aldrig mått bättre. Nu när alla andra är så ledsna så måste ju någon vara glad och stötta dem"
konfirmand svara på frågan om hur han mår efter att vi pratat om döden
Tal till konfirmanderna del 1
Jag tänkte att jag skulle ta och berätta för er föräldrar och släktningar om vår kaotiska resa till Italien.
Men först vill jag bara påminna er om en sak:
Era ungdomar är fantastiska!
5 dagar innan vi skulle åka så upptäckte jag till vår stora förskräckelse och tur att vi har inbokade på fel flyg, eller ja rätt flyg men fel dag.
Så nu börjar arbetet med att försöka lösa kaoset och det är inte det lättaste att försöka boka om flygbiljetter till 33 personer och styra om bussar och fixa boenden.
jag kallar till ett extra föräldramöte där jag förklarar att vi inte alls kommer att samlas på Arlanda kl. 9 utan vi kommer istället att samlas kl 04.45.
En ljudlig suck hörs från konfirmanderna men inget mer än så och på söndagsmorgonen står det 24 konfirmander på Arlanda kl. 04.45 glada men inte pigga.
Dessutom var vi ju tvugna att dela upp oss i två olika grupper och killarna som åkte med Magnus och CH skulle mellanlanda i München och vi andra i Frankfurt.
Killarna höll på att vi kvar i München pga av askmolnet som gjorde så att de flesta avgångar till Spanien och Italien var inställda, men som tur vad kom de iväg och landade tryggt i Rom.
Vi kom ombord på vår buss och åkte iväg till Assisi.
Och nu kan man ju tänka sig att Italien i maj är varmt och skönt, men icke. Den här veckan skulle det besämt regna.
Och trots att vi släpar ungdomarna uppför ett berg i spöregn så är det ingen som klagar eller gnäller.
Nu var det ju inte så att det regnade hela veckan konstant, lite sol och uppehåll hade vi mellan varven.
Jag hör inget klagande eller gnällande på hela veckan.
Då kan man ju börja fundera på om de verkligen är tonåringar?
Inte ens när det blir strul på flygplatsen med incheckningen så gnäller de.
Trots att jag säger att vi går på planet till Köpenhamn och sen åker vidare utan bagage så hör jag inget.
Lunch hann vi ju inte heller äta på flygplatsen som vi hade planerat, så jag och Johanna springer i förväg för att köpa 29 st lunchmackor och killen bakom disken tittar på mig som om jag vore knäpp.
Men när vi väl fått våra 29 mackor och 15 läsk och vänder oss om vad ser vi då,
jo 24 konfirmander kommer rusandes med en präst i täten påväg till vårt redan försenade flyg.
Trots det och trots att alla passagerare på planet bläger surt på oss så är det ingen som klagar.
Era ungdomar är helt fantstiska och jag är så glad att det var just ni som följde med på denna resan.
Så även om jag minns allt kaos runt denna resan så hoppas jag att ni minns så något annat.
Gemenskapen, skratten, poängjakten och den italienskaglassen.
Ni är fantastiska och helt otroliga!
Tack för att ni är just ni!
I Italien sjöng ni en sång till mig och jag tänkte nu att jag skulle sjunga en sång till er.
Men först vill jag bara påminna er om en sak:
Era ungdomar är fantastiska!
5 dagar innan vi skulle åka så upptäckte jag till vår stora förskräckelse och tur att vi har inbokade på fel flyg, eller ja rätt flyg men fel dag.
Så nu börjar arbetet med att försöka lösa kaoset och det är inte det lättaste att försöka boka om flygbiljetter till 33 personer och styra om bussar och fixa boenden.
jag kallar till ett extra föräldramöte där jag förklarar att vi inte alls kommer att samlas på Arlanda kl. 9 utan vi kommer istället att samlas kl 04.45.
En ljudlig suck hörs från konfirmanderna men inget mer än så och på söndagsmorgonen står det 24 konfirmander på Arlanda kl. 04.45 glada men inte pigga.
Dessutom var vi ju tvugna att dela upp oss i två olika grupper och killarna som åkte med Magnus och CH skulle mellanlanda i München och vi andra i Frankfurt.
Killarna höll på att vi kvar i München pga av askmolnet som gjorde så att de flesta avgångar till Spanien och Italien var inställda, men som tur vad kom de iväg och landade tryggt i Rom.
Vi kom ombord på vår buss och åkte iväg till Assisi.
Och nu kan man ju tänka sig att Italien i maj är varmt och skönt, men icke. Den här veckan skulle det besämt regna.
Och trots att vi släpar ungdomarna uppför ett berg i spöregn så är det ingen som klagar eller gnäller.
Nu var det ju inte så att det regnade hela veckan konstant, lite sol och uppehåll hade vi mellan varven.
Jag hör inget klagande eller gnällande på hela veckan.
Då kan man ju börja fundera på om de verkligen är tonåringar?
Inte ens när det blir strul på flygplatsen med incheckningen så gnäller de.
Trots att jag säger att vi går på planet till Köpenhamn och sen åker vidare utan bagage så hör jag inget.
Lunch hann vi ju inte heller äta på flygplatsen som vi hade planerat, så jag och Johanna springer i förväg för att köpa 29 st lunchmackor och killen bakom disken tittar på mig som om jag vore knäpp.
Men när vi väl fått våra 29 mackor och 15 läsk och vänder oss om vad ser vi då,
jo 24 konfirmander kommer rusandes med en präst i täten påväg till vårt redan försenade flyg.
Trots det och trots att alla passagerare på planet bläger surt på oss så är det ingen som klagar.
Era ungdomar är helt fantstiska och jag är så glad att det var just ni som följde med på denna resan.
Så även om jag minns allt kaos runt denna resan så hoppas jag att ni minns så något annat.
Gemenskapen, skratten, poängjakten och den italienskaglassen.
Ni är fantastiska och helt otroliga!
Tack för att ni är just ni!
I Italien sjöng ni en sång till mig och jag tänkte nu att jag skulle sjunga en sång till er.
Känslan...
Nu är konfirmationerna gjorda.
Ungdomarna uppförde sig exemplariskt, men hade inte förväntat mig något annat heller. De är helt fantastiska!
Så medan ungdomarna nu firar med sina föräldrar så har jag krupit upp i sängen med en chokladkaka.
Tomhetskänslan infann sig direkt när de sista konfirmanderna lämnat kyrkan.
Det är på något sätt som att man lånat dem ett tag och sedan så måste man lämna tillbaka dem till sina föräldrar och man vet ju aldrig om man kommer att få se dem igen.
Vad kommer att hända dem i framtiden, i livet?
Kommer de att få sitt drömyrke?
Vad kommer de att ta vägen i världen?
Jag skulle så gärna vilja veta.. få följa med en bit till...
Så även om jag nu var tvungen att säga hejdå så hoppas jag att jag får se dem igen någon gång.
Kanske kommer de tillbaka till oss, vem vet.
Fantastiska ungdomar är det i alla fall och jag kommer att sakna dem.
Må gott!
Anna
Ungdomarna uppförde sig exemplariskt, men hade inte förväntat mig något annat heller. De är helt fantastiska!
Så medan ungdomarna nu firar med sina föräldrar så har jag krupit upp i sängen med en chokladkaka.
Tomhetskänslan infann sig direkt när de sista konfirmanderna lämnat kyrkan.
Det är på något sätt som att man lånat dem ett tag och sedan så måste man lämna tillbaka dem till sina föräldrar och man vet ju aldrig om man kommer att få se dem igen.
Vad kommer att hända dem i framtiden, i livet?
Kommer de att få sitt drömyrke?
Vad kommer de att ta vägen i världen?
Jag skulle så gärna vilja veta.. få följa med en bit till...
Så även om jag nu var tvungen att säga hejdå så hoppas jag att jag får se dem igen någon gång.
Kanske kommer de tillbaka till oss, vem vet.
Fantastiska ungdomar är det i alla fall och jag kommer att sakna dem.
Må gott!
Anna
Konfirmation
Jaha imorgon så är det då dags för konfirmationen.
Lite sorgligt känns det ju allt, för nu har man ju kommit ungdomarna närmre i och med Italienresan.
Men men så här är det ju vara år. Man får följa dem ett helt läsår och sedan är det dags att låta dem gå. Jag är i alla fall glad att jag får vara med under ett år.
Men precis som förra året så ska det ju hållas ett tal och det är det jag försöker att knåpa ihop just nu.
Förra året så pratade jag om att få följa dem just i ett läsår. Igår tänkte jag prata om något annat, tänkte dessutom göra två olika tal.
Det ena ska handla om "Vad är konfirmation?" deras egna tankar
och det andra ska handla om "Fantasktiska ungdomar"
själva innehållet har jag och början, men slutet är det lite värre med.
Borde kanske skriva ner talet helt och hållet, men känner mig inte riktigt motiverad för det. Så det får nog bli två improviserade tal imorgon.
Kvällen har förövrigt ägnats åt till att göra en pastasallad inför morgondagens lunch.
Slant med kniven och skar mig i fingret - räknas det då som en arbetsskada?
Nej, tillbaka till talen.
Må gott!
Anna
Lite sorgligt känns det ju allt, för nu har man ju kommit ungdomarna närmre i och med Italienresan.
Men men så här är det ju vara år. Man får följa dem ett helt läsår och sedan är det dags att låta dem gå. Jag är i alla fall glad att jag får vara med under ett år.
Men precis som förra året så ska det ju hållas ett tal och det är det jag försöker att knåpa ihop just nu.
Förra året så pratade jag om att få följa dem just i ett läsår. Igår tänkte jag prata om något annat, tänkte dessutom göra två olika tal.
Det ena ska handla om "Vad är konfirmation?" deras egna tankar
och det andra ska handla om "Fantasktiska ungdomar"
själva innehållet har jag och början, men slutet är det lite värre med.
Borde kanske skriva ner talet helt och hållet, men känner mig inte riktigt motiverad för det. Så det får nog bli två improviserade tal imorgon.
Kvällen har förövrigt ägnats åt till att göra en pastasallad inför morgondagens lunch.
Slant med kniven och skar mig i fingret - räknas det då som en arbetsskada?
Nej, tillbaka till talen.
Må gott!
Anna
Slutspurten
Nu är det slutspurten inför konfirmationen på söndag.
Igår var det rep i kyrkan, idag är det fotografering och imorgon är det genrep i den kyrkan där de ska konfirmeras.
känner mig ändå ganska så lugn inför söndagen, deras redovisningar sitter ganska så bra. så när de fått genrepa på fredag med micar så kommer allt att gå som smort på söndag.
Det första jag fick veta när jag kom till jobbet igår var att den ansvarige prästen för gruppen ligger på sjukhuset och kommer inte att kunna vara med den här veckan.
PANIK!
Jag frågade vem som då skulle ta konfirmationen, jag hade helt glömt bort att vi faktiskt hade två präster i gruppen. Minnet är bra men kort.
kyrkoherden svarade att det var därför man hade två präster - två åsnor i fall den ena vägrar.
Haha han liknade prästerna vid åsnor!
Det tyckte jag var himla skoj!
Gårdagens repetition gick väldigt bra. Duktiga och ambitiös ungdomar är det i den här gruppen.
Kommer att sakna dem när allt är över.
Har ingen direkt lust att gå till jobbet idag alls, men det beror mest på att solen skiner ute och jag hade hellre suttit ute och solat mina bleka ben.
Men men... hoppas att det är sol även imorgon så kan jag njuta av den på förmiddagen innan jag åker till jobbet.
Om vår kaotiska resa berättar jag om nästa gång.
Den som gjorde att vår präst hamnade på sjukhuset.
Må gott!
Anna
Igår var det rep i kyrkan, idag är det fotografering och imorgon är det genrep i den kyrkan där de ska konfirmeras.
känner mig ändå ganska så lugn inför söndagen, deras redovisningar sitter ganska så bra. så när de fått genrepa på fredag med micar så kommer allt att gå som smort på söndag.
Det första jag fick veta när jag kom till jobbet igår var att den ansvarige prästen för gruppen ligger på sjukhuset och kommer inte att kunna vara med den här veckan.
PANIK!
Jag frågade vem som då skulle ta konfirmationen, jag hade helt glömt bort att vi faktiskt hade två präster i gruppen. Minnet är bra men kort.
kyrkoherden svarade att det var därför man hade två präster - två åsnor i fall den ena vägrar.
Haha han liknade prästerna vid åsnor!
Det tyckte jag var himla skoj!
Gårdagens repetition gick väldigt bra. Duktiga och ambitiös ungdomar är det i den här gruppen.
Kommer att sakna dem när allt är över.
Har ingen direkt lust att gå till jobbet idag alls, men det beror mest på att solen skiner ute och jag hade hellre suttit ute och solat mina bleka ben.
Men men... hoppas att det är sol även imorgon så kan jag njuta av den på förmiddagen innan jag åker till jobbet.
Om vår kaotiska resa berättar jag om nästa gång.
Den som gjorde att vår präst hamnade på sjukhuset.
Må gott!
Anna
