Påskägget
Veckans text
"Jeremia var född med ett stort hjärta, men med en deformerad kropp och ett långsamt sinne.
vid tolv års ålder gick han fortfarande i andra klass, till synes omöjlig att lära något. Det vara bara vid vissa tillfällen som Jeremia plötsligt kunde tala med klar röst, som om en stråle ljus hade trängt igenom mörkret.
Hans lärare, Doris, fick uppbringa allt sitt tålamod för att inte bli irriterad på honom, eftersom han tillbringade största delen av sin tid med att sitta på sin stol och göra oljud och dregla.
De dagar hennes krafter tröt och hon skällde på Jeremia gick hon hem och lutade besviket huvudet i händerna över sin otillräcklighet som lärare. För inte nog med att Jeremia behövde extra stöd - han var dessutom svårt sjuk.
Hans klasskamrater visste ingenting, men Jeremia skulle förmodligen inte finnas bland dem mer än ett par år till.
Nu närmade sig påsken och alla var mycket uppspelta. Doris hade berättat för klassen om Jesus, hur han korsfästes för att sedan uppstå på den tredje dagen. för att illustrera påskensbudskap gav hon varje elev ett stort ägg.
Jag vill att ni ska ta hem dessa ägg, förklarade hon för klassen. Er läxa till imorgon blir attfylla ägget med någonting som visar på påskens budskap - det nya livet - och så ta med ägget tillbaka imorgon.
Doris tittade ut över klassen. När hon frågade om de hade förstått, nickade alla. Alla utom Jeremia. Men han såg ändå ut att ha lyssnat, för hans mörka ögon stirrade intensivt åp henne och det såg ut som att han verkligen grubblade över uppgiften.
Ändå kunde inte Doris låta bli att oroa sig. Jeremia var redan lite utanför i klassen. De andra barnen gjorde sig lustiga över hans långsamma, tafatta sätt. Hon hoppades att han inte skulle känna sig utanför, om han inte kom på något lika bra som de andra att fylla sitt ägg med.
Nästa morgon kom nitton förväntansfulla skolelever till skolan. alla nitton lämnade sina ägg i en prydlig hög på katedern. Den tjugonde eleven kom inlufsande efter alla de andra, och hans ägg var både smutsigt och kantstött när han la det på katedern, en bit ifrån de övrigas.
Efter mattelektionens slut var det dags att öppna äggen.
Ur det första ägget tog Doris fram en lite slokande vårblomma.
- Ja, en vårblomma är ju verkligen en symbol för nytt liv, sa Doris och tittade uppmuntrande mot Lina, som rodnade förtjust och tittade ner i bänken.
Näst ägg inngehöll en liten brosch, formad som en fjäril.
- Så fint! utropade Dorsi. Larven som förvandlas till en fjäril är en vacker bild för hur livet blir nytt.
Då kunde Alex inte hålla sig, utan räckte stolt upp handen för att förkunna att det ägget var minsann hans.
Doris plockade upp ett och ett av de andra elevernas ägg och berömde var och en för de symboler för nytt liv som de hittat. Men en orolig känsla i magen gjorde att hon drog sig för att ta fram Jeremias ägg. Tänk om han hade missförstått alltsammans och de andra barnen skulle skratta åt hans ägg?
Men till sist låg det bara ett ägg kvar på katedern och Doris hade inget annat val än att plocka upp det. Hon blev alldeles kallsvettig när hon öppnade ägget och upptäckte att det var alldeles tomt.
- Jaha... sa hon och försökte förtvivlat komma på rätt sak att säga.
- Ska du inte säga något om mitt ägg? frågade Jeremia förväntansfullt.
- Men Jeremia, ditt ägg är ju tomt, försökte Dorsik säga så vänligt hon kunde.
- Precis! svarade Jeremia glädjestrålande. Precis som Jesus grav. Den var också tom. Visst var det nytt liv när Jesus grav var tom?
Doris slöt ögonen ett ögonblick och bad tyst sin elev om förlåtelse för att hon underskattat honom.
- Vet du varför graven var tom? frågade hon stilla.
- Ja! Det var för att när de hade dödat Jesus la de honom i en grav, men sen blev han levande igen, svarade Jeremia genast. Gud tog hem Jesus till sig. Och då blev graven tom.
Det blev Jeremias sista påsk, för ett halvår senare insjuknade han hastigt och tillfrisknade aldrig.
På begravningen fick de förvånade besökarna se en vacker kista, prydd med nitton tomma påskägg."
text ur "Det är aldrig kört! Påsk" Kristina Reftel
"Jeremia var född med ett stort hjärta, men med en deformerad kropp och ett långsamt sinne.
vid tolv års ålder gick han fortfarande i andra klass, till synes omöjlig att lära något. Det vara bara vid vissa tillfällen som Jeremia plötsligt kunde tala med klar röst, som om en stråle ljus hade trängt igenom mörkret.
Hans lärare, Doris, fick uppbringa allt sitt tålamod för att inte bli irriterad på honom, eftersom han tillbringade största delen av sin tid med att sitta på sin stol och göra oljud och dregla.
De dagar hennes krafter tröt och hon skällde på Jeremia gick hon hem och lutade besviket huvudet i händerna över sin otillräcklighet som lärare. För inte nog med att Jeremia behövde extra stöd - han var dessutom svårt sjuk.
Hans klasskamrater visste ingenting, men Jeremia skulle förmodligen inte finnas bland dem mer än ett par år till.
Nu närmade sig påsken och alla var mycket uppspelta. Doris hade berättat för klassen om Jesus, hur han korsfästes för att sedan uppstå på den tredje dagen. för att illustrera påskensbudskap gav hon varje elev ett stort ägg.
Jag vill att ni ska ta hem dessa ägg, förklarade hon för klassen. Er läxa till imorgon blir attfylla ägget med någonting som visar på påskens budskap - det nya livet - och så ta med ägget tillbaka imorgon.
Doris tittade ut över klassen. När hon frågade om de hade förstått, nickade alla. Alla utom Jeremia. Men han såg ändå ut att ha lyssnat, för hans mörka ögon stirrade intensivt åp henne och det såg ut som att han verkligen grubblade över uppgiften.
Ändå kunde inte Doris låta bli att oroa sig. Jeremia var redan lite utanför i klassen. De andra barnen gjorde sig lustiga över hans långsamma, tafatta sätt. Hon hoppades att han inte skulle känna sig utanför, om han inte kom på något lika bra som de andra att fylla sitt ägg med.
Nästa morgon kom nitton förväntansfulla skolelever till skolan. alla nitton lämnade sina ägg i en prydlig hög på katedern. Den tjugonde eleven kom inlufsande efter alla de andra, och hans ägg var både smutsigt och kantstött när han la det på katedern, en bit ifrån de övrigas.
Efter mattelektionens slut var det dags att öppna äggen.
Ur det första ägget tog Doris fram en lite slokande vårblomma.
- Ja, en vårblomma är ju verkligen en symbol för nytt liv, sa Doris och tittade uppmuntrande mot Lina, som rodnade förtjust och tittade ner i bänken.
Näst ägg inngehöll en liten brosch, formad som en fjäril.
- Så fint! utropade Dorsi. Larven som förvandlas till en fjäril är en vacker bild för hur livet blir nytt.
Då kunde Alex inte hålla sig, utan räckte stolt upp handen för att förkunna att det ägget var minsann hans.
Doris plockade upp ett och ett av de andra elevernas ägg och berömde var och en för de symboler för nytt liv som de hittat. Men en orolig känsla i magen gjorde att hon drog sig för att ta fram Jeremias ägg. Tänk om han hade missförstått alltsammans och de andra barnen skulle skratta åt hans ägg?
Men till sist låg det bara ett ägg kvar på katedern och Doris hade inget annat val än att plocka upp det. Hon blev alldeles kallsvettig när hon öppnade ägget och upptäckte att det var alldeles tomt.
- Jaha... sa hon och försökte förtvivlat komma på rätt sak att säga.
- Ska du inte säga något om mitt ägg? frågade Jeremia förväntansfullt.
- Men Jeremia, ditt ägg är ju tomt, försökte Dorsik säga så vänligt hon kunde.
- Precis! svarade Jeremia glädjestrålande. Precis som Jesus grav. Den var också tom. Visst var det nytt liv när Jesus grav var tom?
Doris slöt ögonen ett ögonblick och bad tyst sin elev om förlåtelse för att hon underskattat honom.
- Vet du varför graven var tom? frågade hon stilla.
- Ja! Det var för att när de hade dödat Jesus la de honom i en grav, men sen blev han levande igen, svarade Jeremia genast. Gud tog hem Jesus till sig. Och då blev graven tom.
Det blev Jeremias sista påsk, för ett halvår senare insjuknade han hastigt och tillfrisknade aldrig.
På begravningen fick de förvånade besökarna se en vacker kista, prydd med nitton tomma påskägg."
text ur "Det är aldrig kört! Påsk" Kristina Reftel
