Orken svek mig
Tog mig ändå i kragen och åkte in till stan och strosade runt. Köpte nya träningskläder till dansen och sedan åkte jag upp till Rud för att träffa Sigrid och Oskar och deras pojkar.
De har efter några år i Norrköping flyttat tillbaka till stan så nu lär det bli lite lättare att hinna träffa dem när jag väl kommer till stan.
Imorgon bär det av till Storstaden igen, veckan som kommer lär bli hektisk eftersom det på lördag är öppet hus och konsert. Nu blir det ingen lugn stund förrän till jul.
Bröllopsfotografen visas på tvn och jag ligger nedbäddad i soffan och slötittar.
Det är en spännande bild av Värmland de ger genom denna filmen och den tidigare filmen Smala Sussi.
"-Det är den billigaste lyx man kan ge en onge, ett fränt namn"
Läste i Nya Värmlandstidningen idag att p-boten får ett nytt utseende. Nu blir den som ett gult kvitto där det står ett OCR-nummer och där det finns plats för p-lisan att rita hur bilen stått fel.
För det första vem har tid att rita hur bilen stått?
Och för det andra dessa gulakvitton har ju redan funnits i Stockholm i typ fyra år!
De är inte riktigt med här borta i väst. Men men..
Det är ändå något visst med Värmland.
"Ack Värmeland du sköna, du härliga land
Du krona bland Svearikes länder"
Må gott!
Anna
Döden
En del säger att döden är det slutgiltiga, att det inte finns något mer..
Men jag vill inte tro det.
Jag vill tro att det finns något mer, att det inte tar slut här.
Nya testamentet avslutar med att Johannes ser, det kommer något mer.
Han menade antagligen frälsarens återkomst eller något sådant, men för mig stämmer orden väl in på vad jag tror kommer efter döden. Det kommer något mer..
Vad.. det vet jag inte, om det är himmel eller något som liknar den värld vi lever i nu, men det kommer något mer...
När jag var på begravningen idag så var det så svårt att föreställa sig att i kistan som stod där med blommor på att det i den skulle ligga en person som jag växt upp med.
Ett sista avsked... för mig är det viktigt att få det, och när själva förrättningen var över kändes det ganska svårt att lämna kapellet. Det blev så verkligt då, det sista avskedet.
För i den där kistan så låg ju faktiskt min släkting och genom att gå ut ur kapellet så var det så definitivt.
Han är borta...
Vad är meningen med livet om man ändå ska dö?
Det verkar ju hur korkat som helst.
Man kan fundera i all evighet på vad meningen med livet är. Enligt Dalai Lama är det att finna lycka.
Enligt mig så är det att leva livet så bra som det bara går och att vara lycklig.
Så meningen med livet är kanske just att leva det.
Döden är inte det slutgiltiga, det kommer något mer.
Det kommer något mer...
Panetoz
4 september har vi öppet hus för alla blivande och nyfikna konfirmander.
Träffa alla ledare, hör mer om våra alternativ och självklart
missa inte konserten på kvällen med Coastline och Panetoz!
Waka Waka!
Denna låt ska mina tjejer i 67:an dansa till när vi har öppet hus.
Gôr duktiga är de!
Får lust att skaka på rumpan bara jag hör låten.
Waka waka!
Hit och dit
Befinner mig just nu i Värmland igen, åkte ju härifrån för en vecka sedan och nu är jag tillbaka.
Ska stanna här över helgen, imorgon är det begravning och på lördag ska jag träffa två klasskamrater från gymnasiet och deras barn. Ser fram emot det, det är så sällan man ses när man bor på olika ställen.
Har varit ledig sedan i tisdags men hjärnan tar då ingen rast.
Idéer snurrar fram och tillbaka hela tiden. Det är så mycket jag vill, men tiden räcker inte riktigt till.
Terminen lär gå väldigt fort ändå, hela hösten är planerad så det vore ju konstigt annars.
Måste förska hitta ett andningshål också så att jag orkar ända fram till jul.
Har fixat med bilderna från lägret, blev en hel del bra bilder.
Några kommer jag att hänga upp i ungdomsrummet i kyrkan och många av korten kommer att användas till collage som ungdomarna i 67:an ska få göra.
Hade gärna visat en del här, men kan tyvärr inte det.
Bjuder på en bild på mig själv istället.
Må gott!
Anna
Då kör vi igen då!
Nu är semestern slut och terminen sparkades igång med buller och bång.
Ett 5 dagars läger fick börja terminen och denna gång bar det av till vackra Värmland.
26 barn/ungdomar hade vi med oss och vilket härligt gäng det var! :)
Härliga kommentarer så som:
- "Titta kossor!"
- "Jag såg en tupp!"
kom innan vi ens kommit fram till gården.
Att sedan våra ungdomar fick instruktioner till dagens paddeläventyr på värmlänska var nog också en utmaning. En av våra ungdomsledare fick uppsöka sjukhuset och där kan vi snacka om dialekt! Jag fick översätta!
Men men trots storstadsbarn ute i skogen så gick veckan verkligen superbra!
Sista andakten vi hade så fick de skriva sina namn på pappershjärtan och tjepa fast på ett kors om man ville lära känna Gud och Jesus.
Alla satte dit sina hjärtan och då kom mina tårar. För mig var det otroligt stort efter ett års kämpande med andakterna hemma i kyrkan.
Att dessutom få lära känna dessa härliga ungdomar lite bättre och i ett annat forum än på hemmaplan gjorde sitt det också.
Jag kände/känner mig otroligt glad och lyckligt lottad för att just dessa ungdomar var med på lägret och att jag får lära känna dem.
Jag hoppas verkligen att jag får se dem i vår verksamhet i kyrkan i fortsättningen också.
Tack till er som var med på lägret och gjorde det så superbra som det faktiskt var!
Anna
